Fifteen minutes of fame
Alla har vi någon gång drömt om att få våra 15 minuter i rampljuset. Detta gäller även mig men idag slogs jag av en olustig känsla. Jag skulle ta bilen till jobbet för jag hade ett möte i Bro (av alla jävla ställen) och det var frost ute och minus 0,5 grader. Sommardäcken sitter fortfarande på och jag började tänka på alla människor som får sina minuter när dom har dött på något sätt så det skrivs om det i tidningar och tas upp på nyheterna. Jag tänkte att fasiken om jag kör åt helvete och mina 15 minuter i rampljuset består av en löpsedel med texten: Halkans första dödsoffer. Fasiken vad trist det hade varit.
Dessa tankar är ju också något som verkligen är aktuella nu när det precis har varit 10-års dagen av den hemska disco branden i Göteborg där 63 unga människor miste sina liv och otaligt fler fick sina liv förstörda med missbildade, brandskadade kroppar att leva med. Vissa hade knappt hunnit bli tonåringar och några var till och med yngre än så och deras tid i rampljuset blev bara massa sorgliga rubriker i tidningar, radio och TV. Riktigt hemskt att det ska behöva vara så, men i slutändan så har väl allt en mening men det är svårt att sätta fingret på vad det är i vissa fall.
Nej jag hoppas att jag får återanvända rubriken en vacker dag med något riktigt positivt istället!
/Andreas
Dessa tankar är ju också något som verkligen är aktuella nu när det precis har varit 10-års dagen av den hemska disco branden i Göteborg där 63 unga människor miste sina liv och otaligt fler fick sina liv förstörda med missbildade, brandskadade kroppar att leva med. Vissa hade knappt hunnit bli tonåringar och några var till och med yngre än så och deras tid i rampljuset blev bara massa sorgliga rubriker i tidningar, radio och TV. Riktigt hemskt att det ska behöva vara så, men i slutändan så har väl allt en mening men det är svårt att sätta fingret på vad det är i vissa fall.
Nej jag hoppas att jag får återanvända rubriken en vacker dag med något riktigt positivt istället!
/Andreas
Kommentarer
Trackback
